Första gudstjänsten i Baobab-kyrkan

Gudstjänsten började kl 9 och vi var där några minuter före. En stor manskör sjöng men det var inte många samlade, kanske ett 50-tal som satt på de främsta bänkarna. Här fylls kyrkan tydligen framifrån. Bra idé som svenskarna bör ta efter. Gudstjänstordningen hade vi fått en vecka innan på mail. Den bestod av 21 punkter på ett fullskrivet A4-ark. Vi vitingar blev placerade på stolar längst fram. Pastor Damas Mangikulua ledde och missionsföreståndare (ärkebiskopen) Edi Diafuanakana predikade. Tre körer sjöng: manskör, kvinnokör, och ungdomskör. Efter en stund kom det fram en stoppad karmstol. Vem skulle sitta i den? Jo, nu kom vice guvernören Déo Nkusu i Bas-Kongo med fru, ett stiligt par.

Gudstjänsten var inriktad på att vi skulle etablera en vän-relation mellan Blidsberg och Hökerums missionsförsamlingar och Baobab-kyrkan. Lovsången leddes av en kvinna som gick/dansade runt i kyrkan och ledde sången med stor energi. Ungdomskören sjöng i stämmor ”Måne och sol” alla verserna på svenska. Lät fantastiskt! Vi i den svenska delegationen fick gå fram och blev presenterade en och en. Gunnel hälsade från Blidsberg och jag från Hökerum. När det var gjort sjöng vi sången ”Se jag vill bära ditt budskap Herre”. Sången är kongolesisk och de sjöng med på sitt språk. Det blev ett härligt gensvar när vår sångledare Bernt lyfte sina händer. Hela församlingen hakade på. Det blev som ett hav av händer. Edi predikade i 45 minuter växelvis på kikongo och franska och även på svenska. Hans predikan handlade mycket om att bygga relationer, stå sida vid sida, fördjupa och underhålla gamla kontakter mellan våra länder och hjälpas åt i både sorg och glädje. Kollekten togs upp genom offergång, alla fick gå fram, under sång och dans. Varje del av församlingen lade sina pengar i sin korg. Vi vitingar hade en särskild korg. Här finns inga döda punkter. Vid den här tidpunkten var kyrkan fullsatt, uppskattningsvis 300 – 400 personer. Det tog mellan 1 – 2 timmar innan den blev fullsatt.

Mot slutet talade vice guvernören. Till oss talade han på engelska. Han hade många uppskattande ord att säga om missionen. ”Min engelska har jag lärt mig av en engelsk missionär på 70-talet i Sundi Lutete”, fortsatte han. Sedan tog han fram sin fru till talarstolen, tog henne i handen och berättade hur mycket han uppskattar henne och sa att ni män ska vara rädda era fruar. Han med fru kom sedan ner och tog oss i hand och önskade oss allt väl. Jag fick också tillfälle att ge honom vårt visitkort från MSG. En sådan kontakt som kan vara bra att ha. Han lämnade kyrkan först, allt enligt protokollet. Kl 12.30 var gudstjänsten slut, men det blev aldrig långsamt. Ett våldsamt hälsande uppstod och det kändes väldigt bra att hälsa på glada och spontana kongoleser. Inte varje dag de har knallar från Sjuhäradsbygden i kyrkan.

Efter gudstjänsten blev vi bjudna på lunch av församlingen tillsammans med deras Globala Grupp.

Kl 16 hade vi ett möte med GG plus ett tiotal extra. Tyvärr är våra vänner lite formella när det gäller sammanträden. Men det hoppas vi kunna lätta upp så småningom. Lite av gudstjänstens spontanitet borde vara möjligt att få in i sammanträden. Vi presenterade varandras församlingar och beslutade att delge varandra böneämnen i våra respektive församlingar. Vi träffas igen på fredag.