Fyra möten

De två grupperna av entreprenörer heter Augustine och Demba. Ordförande har fått ge namn till gruppen. Idag är det gruppen Demba som har varit hos oss för enskilda samtal. Bernt tillsammans med Julienne och Yapeco har hållit i samtalen. Jag har servat dem med dokument. På förmiddagen besökte vi banken BIAC också. Transfereringen som Sparbanken i Ulricehamn fixade den 4 jan. var i Matadi den 7 jan. Överföringen var ett test och den lyckades väl. Jag fick det bekräftat på kontoutdrag. Den internationella checken löste banken också in, dock blev det ganska dyrt trots att de sänkte priset med 50 %.  Jag ville sänkt priset en bra bit till men då klagade Mr Kiwaka på att jag som kom från den rika världen inte unnade dem sin lön. Julienne förklarade att vi var noga med att pengarna vi har ska gå till entreprenörer. Inga kostnader mellan givare och mottagare.

Vi får den slutgiltiga kostnaden för inlösen i morgon. Kontoret här skulle kolla med Kinshasa vad de kunde göra på priset. Vi pratade med Mr Kiwaka, han som bjöd oss på lunch när vi var här förra gången. Tyvärr var han ganska oengagerad och vi fick inte den uppmärksamhet som vi förväntade oss. Han sa förra gången att våra kunder är vår kung. Det levde han definitivt inte upp till. En orsak var kanske att han höll på att flytta till Kinshasa. Vi träffade hans efterträdare, återstår att se om han kommer att tillämpa Mr Kiwakas deklaration. Under fredagen ska vi besöka fler banker. Då får vi se hur de ser på sina kunder. Vi kommer att vända på varje sten och välja den bank som ger de bästa villkoren för både oss och låntagarna.

Dagens grupp består av fyra medlemmar. En medlem har rest till Frankrike för studier och därmed föll han bort. Demba kom först, ordf. i gruppen. Han har arbetat på kyrkans tryckeri i Matadi. Han har en livsmedel- och diversehandel som han vill bygga ut och utveckla. Sedan kom Marie France, hon är pastor i Kiamvukyrkan och ska nu starta ett kafé i anslutning till kyrkan. Hennes affärsidé är att bygga upp ett kafé för vanligt folk. I Matadi är det asiater som driver kaféer och de är dyra, endast rika personer kan gå dit.

Tredje man på plan var Peter, han har varit mattelärare men kunde inte försörja sin familj med 40 US dollar i månaden. Nu bedriver han handel med mjöl och hans fru har ett litet bageri och säljer bröd och dricka. Peter vill starta handel med begagnade kläder, han vill också starta en syverkstad för att sy om kläder. Sist ut var Philippe, han är elinstallatör och har delvis arbete med detta. Han har en liten gård som han vill rusta upp och sätta upp med grisar och hönseri.

Det vi nu har kvar med den gamla gruppen är en gemensam genomgång på lördag. Vi kommer att vara i Ungdomens Hus. Alla budgetar kommer vi tillsammans att gå igenom, var och en ska få redovisa sin investering och ekonomiska planering. Vi kommer att göra det med dataprojektor om vi har ström. Det är viktigt att inom gruppen lära känna varandras ekonomiska plan. Utbetalning av lånen blir det en dag i nästa vecka när banken har löst in checken.

Lite funderingar till sist: vad kommer det sig att stora hål i vägen inte lagas eller här på gästhemmet Lisanga, här finns en hel del brister som borde lagas? Kongoleserna är ju själva medvetna om allt detta och standardsvaret brukar vara att det inte finns pengar. Kan det vara så att omsättningshastigheten på pengar är för liten, kan fler entreprenörer sätta fart på pengarna och åstadkomma en ekonomi i harmoni, var och en gör det hon eller han är bra på och man köper varandras produkter och tjänster. Eller finns det andra orsaker än pengar till att man inte tar tag i det som behöver göras? Kommentera gärna och kom med en lösning!