Hastighetsrekord Kinshasa – Kimpese

Dagen började med ett riktigt åskväder. Det blixtrade och dånade kors och tvärs. När de började att regna klingade åskan av. Vi satte oss på altanen medan regnet strilade och hade vår morgonbön i mycket behaglig temperatur. Efter frukosten träffade vi pastor Batinisa. Det är han som har hand om transporter inom CEC och bl a har han lastbilen på sitt bord. Bernt har kollat upp lastbilen och noterat vad han kunde se av skavanker. Det var en hel del. Boudda, chauffören på lastbilen var också med och gav värdefull information.

Kl 09.15 åkte vi till svenska ambassaden och hade ett möte med ambassadsekreterare Andreas Magnusson och Daniel Tiveau som har hand om jordbruksfrågor. Vi informerade dem om vår verksamhet i Matadi. Daniel har arbetat 12 år i olika afrikanska länder. Han delgav oss att Kongo är mera svårarbetat än andra länder i Afrika, mer byråkrati och tar längre tid att komma till resultat men vad jordbruk beträffar finns det en oerhörd potential i bördiga jordar som kan ge flera skördar per år. Daniel kommer att skicka oss lagar och regler omkring lån i Kongo. Det kändes bra att besöka ambassaden, båda var mycket positiva till vår verksamhet, de gav oss goda råd, önskade oss framgång och att vi alltid var välkomna till ambassaden. Vi fick också deras jourtelefon om något oförutsett skulle hända.

Så gjorde vi ett besök på Diakonia. Vi informerade även dem om vad vi gör i Kongo. De berättade också för oss om Diakonia i Kongo. De arbetar inom tre områden: Mänskliga rättigheter, demokratisering och jämställdhet mellan män och kvinnor.  Några mera konkreta exempel eller frågor hann vi inte komma in på. Jag fick också möjlighet att skicka de första två dagböckerna. Med min maskin fick jag ingen uppkoppling så jag skickade dem på en av deras maskiner, tyvärr ville den inte acceptera Borås Tidning. Jag hoppas kunna skicka denna och de övriga två och även till BT i morgon på Emys kontor här i Kimpese.

Efter lunchen på Nzo Binati lämnade vi Kinshasa med destination Kimpese en sträcka på 22 mil. Första biten tog jag en blunder, men så småningom vaknade jag av att det gick det fortare och fortare, man kunde tro att Fistom hade eld i baken. Men eftersom jag satt i baksätet kunde jag konstatera att så inte var fallet. Efter en stund sa jag till Bernt att det gick väl fort. Stundtals tangerade vi  130 – 140.  Jag sa till Fistom ”slow down slow down”, han saktade något men snart gick det lika fort igen, efter en gir för att klara ett möte var vi i högerdiket en stund. Det blev då en ny uppmaning att ta det lugnt, nästa grej höll han på att ramma en lastbil eftersom han genade i vänstersvängar, och i ett sådant läge kan det vara problematiskt att få möte, då gäller det att hålla tungan rätt i mun, det gjorde han visserligen och klarade det med en hårsmån. Vi lärde oss att det är inget bra förhållande när passagerare och chaufför inte har ett gemensamt språk, men nog förstod han oss den lymmeln. Han utsatte både oss och medtrafikanter för stora risker. Bernt somnade och påstod att han inte hade så ont av den vilda framfarten. Han vaknade dock när vi var i diket och det skumpade lite extra. Många gångtrafikanter av barn och kvinnor mötte vi också, de flesta vällastade med mat och ved. Han visade en nonchalans som inte ska eller kan tolereras. Tyvärr är det allt för många i trafiken som har den attityden. Fistom ska inte behöva göra sig besvär med att skjutsa oss någon mer gång, den saken är klar. Landskapet är grönt och vacker nu och resan kunde ha varit angenäm om vi farit fram på ett mer normalt sätt. Att vi kom helskinnade till Kimpese beror på Guds beskydd, solklart.

I Kimpese stod Emy och Julienne på trappan till gästhemmet och välkomnade oss. Vi åt en välsmakande kvällsmat och hade det trevligt tillsammans. Språket blev svenska, franska, engelska och en del kikongo. Det verkade som vi alla upplevde god språklig förståelse.

5 reaktion på “Hastighetsrekord Kinshasa – Kimpese

  1. Hej Yngve!

    Läst bloggen! Kul att ni mår bra och att ni lever!
    Vi är med er i tankar och förböner!
    Vi mår bra här hemma…!

    David

  2. Hej Yngve och Bernt!
    Läst med stort intresse om era upplevelser. Vi tackar Gud att ingen olycka hände er mellan Kinshasa och Kimpese. Jättebra att ni nu har Julienne med er på den fortsatta resan så att språkbarriären inte blir något hinder. Vi tänker på er och ber för er.
    Inga-Maj

  3. Ja man blir livrädd när man läser om er bildfärd. Bra att markera att ni inte vill åka med samma chaufför mer. Jag har haft begravning på en journalist som omkom i en trafikolycka i Afrika. Det vill jag inte va med om mer. Lycka till på er fortsatt väg! Lasse

  4. Fy, vilken hemsk färd! Jag var med om något liknande i grannlandet på 80-talet.
    Den gången satt jag på ett vällastat flak och hoppade av! I farten drog jag med
    mig några kvinnor…det räddade livet på oss. Det var då det…tråkigt att det är likadant idag. Akta er för dessa chaufförer! Tack Gud, att ni är välbehållna…
    Vi tänker på er och önskar er all lycka kommande dagar.

    I-M o B

Kommentarer inaktiverade.